martinaikanada

Jag vet, jag vet, jag vet. Jag är en dålig bloggerska, men tiden räcker inte till. Det är bara några veckor kvar innan det är dags att återvända till Sverige och mitt schema är fullspäckat. Men en liten uppdatering ska ni allt få om vad som hänt den senaste tiden.

Den 13 oktober fyllde min tyska roomie Kristin 22 år. Tyvärr fick vi aldrig möjlghet att fira hennes födelsedag då, men förra tisdagen var det fest här i Governors house. Kamilla (norskan) fyllde nämligen 21 då så hon och Kristin slog deras kloka huvuden ihop och anordnade en jättelyckad fest.


Födelsedagsgrisarna

  
Laura & Jessica          Valerie & Kate


Mrs & mr Adrichem at the Wall

Resten av veckan bestod som vanligt av mycket plugg fram tills i fredags. Då var vi ett stort gäng som åt middag på ett ställe som heter Casey's. Mycket gott. Efter det drog vi oss ner mot stan och till North Bays svar på julskyltning, Christmas walk. Det var jättemysigt. Det bjöds på varm äpplecider (deras svar på glögg), choklad och massa annat gott. Och så fick jag träffa tomten. Inte illa.


Hela gänget på Caseys


North Bays julgran


Kamilla, snowman & jag


Lyckliga jag fick sitta i tomtens knä

I lördags blev det att gå upp tidigt. 5.30 ringde klockan. Det var ingen lätt match att komma upp, men jag lyckades utan att snozza en enda gång. Anledningen till att jag gick så tidigt var för att jag och några av de andra utbytesstudenterna skulle åka till Canadian Aboriginal festival i Hamilton. Jag skäms lite, men jag visste inte att urbefolkningen i Canada var aborginier, trodde bara det var i Austrailen. Men minsann, de finns här också och varje år anordnas det en stor festival och det ville vi inte missa.

Hamilton ligger ungefär 4½ timme härifrån och vi reste dit med buss, en skolbuss, och det är inget jag rekomenderar. De gula skolbussarna må vara coola, men ack så obekväma. Resan var gratis så jag antar att jag inte bör klaga, men gör det i alla fall. Hur var festivalen då? Det var jättekul att se dem i sina dräkter och få ta del av deras kultur. Dock hade jag förväntat mig mer. Jag vet inte vad, men något fattades och likadant kände de andra tjejerna. Men är ändå glad att vi åkte dit.



  

 

Kristin & hennes nya pojkvän

Igår var det 1:a advent och då var vi hembjudna till Jessica. Hon bjöd på julmys med varm choklad och tyska julkakor (liebkuchen). Det var gott, men inget slår lussebullar, pepparkakor och glögg. Längtar så att efter glögg. Men det var jättemysigt och vi hade sådan tur. Den första snön kom till North Bay igår och inte lite heller. Minst 1 dm. Så mätta och belåtna begav vi oss ut i snön och hade snöbollskrig.  






Som sagt, nu är det bara tre veckor kvar innan min tid i Canada är över. Sista tiden kommer att bestå av mycket plugg så räkna inte med att jag kommer vara så aktiv här på bloggen. Men jag lovar att göra ett inlägg så fort jag har lite tid över.