martinaikanada

Galet. Jag kan inte förstå att mitt Canadaäventyr snart är över. Du tror att fyra månader är en lång tid, men icke. Minns ni vad jag skrev i mitt första inlägg? Att när det väl är dags att åka hem kommer jag säkert att vilja stanna? Jag hade nästan rätt. Jag vill absolut inte åka ifrån alla underbara människor jag lärt känna här, men att lämna skithålan North Bay känns inte lika tungt. Det har varit ett underbart äventyr och jag är så glad att jag tog beslutet att åka hit. Jag kommer minnas min tid i Canada med ett stort leende på läpparna.

Senaste tiden har som ni kanske förstått bestått av plugg, plugg och åter lite plugg. Jag hade min första final exam idag och det kändes väldigt bra. Nu väntar en på måndag, sen en annan på tisdag och den sista har jag nästa fredag. Full rulle.

Förutom flitigt studerande så har det självklart hänt roliga saker också. Till att börja med så har vintern kommit på riktigt nu. Vi har fått massor med snö och det går inte en dag utan att det är minst 10 minusgrader. Men jag klagar inte. Jag ville uppleva en riktigt vinter och det får jag allt göra nu. Underbart.



   


Känner ni igen skylten?

I och med att det är tentaperiod och alla har sina tentor olika bestämde vi oss för att ha vårt good bye party i onsdags. Det blev en good bye potluck då vår senaste potluck var så lyckad. Denna gången var jag dock inte så avancerad så att jag gjorde en smörgåstårta utan nu blev det "bara" tzatziki och grönsaker. Det blev en riktigt lyckad kväll (som alltid) och tro det eller ej, men jag lyckades hålla tårarna tillbaka. Jag är dock medveten om att det inte blir lika lätt när vi ska säga hej då till varandra på flygplatsen. Men det är ytterliggare 10 dagar tills dess.
 
  

  

  



  

Efter potlucken begav vi oss till vårt favoritställe, The Moose, och åt deras smarriga kycklingvingar och dansade fram tills dom stängde. Det var som sagt en riktigt lyckad kväll.


Vårt älskade Wing Hut

  


Min underbara tyska & jag

Nu är det som sagt bara en vecka kvar här i North Bay. Sen åker jag, David, Lisa och Jessica till Toronto och spenderar de sista dagarna där. Det är en märklig känsla. Samtidigt som jag kommer sakna alla underbara människor som jag lärt känna här, ska det bli underbart att komma hem till alla nära och kära. Som många av er redan förstått så är Alva (min systerdotter) den jag saknat mest av alla så hon kommer att få se mycket av moster i jul. Jag tror inte att jag kommer att uppdatera bloggen något mer nu, men man ska aldrig säga aldrig.

Jag vet, jag vet, jag vet. Jag är en dålig bloggerska, men tiden räcker inte till. Det är bara några veckor kvar innan det är dags att återvända till Sverige och mitt schema är fullspäckat. Men en liten uppdatering ska ni allt få om vad som hänt den senaste tiden.

Den 13 oktober fyllde min tyska roomie Kristin 22 år. Tyvärr fick vi aldrig möjlghet att fira hennes födelsedag då, men förra tisdagen var det fest här i Governors house. Kamilla (norskan) fyllde nämligen 21 då så hon och Kristin slog deras kloka huvuden ihop och anordnade en jättelyckad fest.


Födelsedagsgrisarna

  
Laura & Jessica          Valerie & Kate


Mrs & mr Adrichem at the Wall

Resten av veckan bestod som vanligt av mycket plugg fram tills i fredags. Då var vi ett stort gäng som åt middag på ett ställe som heter Casey's. Mycket gott. Efter det drog vi oss ner mot stan och till North Bays svar på julskyltning, Christmas walk. Det var jättemysigt. Det bjöds på varm äpplecider (deras svar på glögg), choklad och massa annat gott. Och så fick jag träffa tomten. Inte illa.


Hela gänget på Caseys


North Bays julgran


Kamilla, snowman & jag


Lyckliga jag fick sitta i tomtens knä

I lördags blev det att gå upp tidigt. 5.30 ringde klockan. Det var ingen lätt match att komma upp, men jag lyckades utan att snozza en enda gång. Anledningen till att jag gick så tidigt var för att jag och några av de andra utbytesstudenterna skulle åka till Canadian Aboriginal festival i Hamilton. Jag skäms lite, men jag visste inte att urbefolkningen i Canada var aborginier, trodde bara det var i Austrailen. Men minsann, de finns här också och varje år anordnas det en stor festival och det ville vi inte missa.

Hamilton ligger ungefär 4½ timme härifrån och vi reste dit med buss, en skolbuss, och det är inget jag rekomenderar. De gula skolbussarna må vara coola, men ack så obekväma. Resan var gratis så jag antar att jag inte bör klaga, men gör det i alla fall. Hur var festivalen då? Det var jättekul att se dem i sina dräkter och få ta del av deras kultur. Dock hade jag förväntat mig mer. Jag vet inte vad, men något fattades och likadant kände de andra tjejerna. Men är ändå glad att vi åkte dit.



  

 

Kristin & hennes nya pojkvän

Igår var det 1:a advent och då var vi hembjudna till Jessica. Hon bjöd på julmys med varm choklad och tyska julkakor (liebkuchen). Det var gott, men inget slår lussebullar, pepparkakor och glögg. Längtar så att efter glögg. Men det var jättemysigt och vi hade sådan tur. Den första snön kom till North Bay igår och inte lite heller. Minst 1 dm. Så mätta och belåtna begav vi oss ut i snön och hade snöbollskrig.  






Som sagt, nu är det bara tre veckor kvar innan min tid i Canada är över. Sista tiden kommer att bestå av mycket plugg så räkna inte med att jag kommer vara så aktiv här på bloggen. Men jag lovar att göra ett inlägg så fort jag har lite tid över.